En fet smet full av ohyra.....

 

I Frankrike under åren 1770 och 1780 kunde man se kvinnor bära osannolika huvudbonader. De högsta av dessa skapelser mätte runt 130 centimeter!

 

Tillvägagångssättet, för att “konstruera” dem var inte helt enkelt:

 

Först var man tvungen att blötlägga håret – som var naturligt eller konstgjort – i oxfett. Denna „hårsmet“ var sedan fastsatt på gasbinda runt omkring en metallarmatur.

 

För att dölja fettet pudrade man konstruktionen med vetemjöl. Mjölet(pulvret) som var ditsatt i tjocka lager, var parfymerat självklart, men det var också färgat, oftast i rosa.

 

Se där basen var gjord. Nu, på « toppen » kunde man tillsätta lite vad man ville : gigantiska fjädrar, frukter, grönsaker, små modeller av båtar, burar med fåglar......

 

Då dessa huvudbonader var komplicerade och dyra, kunde man inte göra om dem varje kväll. Damerna bar dem 3 till 4 veckor och för att inte förstöra dem var de tvungna att sova till hälften sittandes.

 

Men den största faran, å natten, det var.....gnagarna !

 

Nämligen, lukten av djurfett drog till sig råttor och möss. För att skydda sig sov ofta kvinnorna med musfällor på huvudkudden.

 

Eller i sällskap med en katt!

 

När man plockade ner en huvudbonad kryllade innanmätet enligt vittnen av parasiter och lukten var äcklande.

 

Precis som i våra dagar existerade det på denna tid modefrisörer. Den största av dem alla, “Guden“, hette Léonard Autier. Hans extravaganta frisyrer/huvudbonader med hela landskap på toppen var legendariska.

 

Den store Léonard var Marie-Antoinettes favoritfrisör. Men till skillnad från drottningen undslapp han giljotinen. 1793 under det s.k. Skräckväldet flydde han till Ryssland