SYND

Det är berättelsen om Louis och Diego. Louis tar bussen som varje morgon och han stötte på samma tjej med hennes ljuva doft. Han hoppades varje dag att hon skulle komma och prata med honom. Det han känner i sitt innersta, det är det man kallar kärlek. Men Louis är blyg och hon, hon är så vacker. Han vill inte gå fram dit. Han är fastklistrad i botten av sitt säte. En gång log hon åt honom när hon gick av. Och sedan den där dagen så har han inte återsett henne. Han borde ha gått fram dit, han borde ha gjort det. Tro mig. Vi har alla sagt: åh vad synd, det är kanske sista gången.

Yasmine har en vacker röst. Hon vet att hon är begåvad. I livets storm är musiken hennes livboj. Gentemot dess melodier är världen vid hennes fötter. Men hennes pappa repeterade: hitta dig ett riktigt jobb. Ibland fantiserar hon sig i projektorernas ljus, på scenen för att ta emot komplimanger och blomsterkastningar. Men Yasmine är ringrostig, fast i rutinen. Det händer henne att sjunga när hon arbetar på fabriken. Hon borde ha gått fram dit. Hon borde ha gjort det! Vad synd. Vi har alla sagt: åh vad synd, det kanske är sista gången.

Diego är nedsjunken i botten av soffan. Han skäller ut sin lillebror när han går förbi framför teven. Hans kompisar har gått ut. Han har inte följt med dem. Som ofta så är det bara månen som kommer att komma och hålla honom sällskap.

Diego är ledsen och han vill inte göra någonting av sin natt. Han deppar över att inte ha hittat kvinnan i sitt liv. Men min stackars Diego, du har tagit så misste! Det var på den där kvällsfesten som du skulle träffa henne! Han borde ha gått dit, han borde ha gjort det!

Pauline är diskret. Hon glömmer att hon är vacker. Hon har överallt på kroppen fläckar av himmelsfärg. Hennes man kommer snart hem, hon vill inte ens tänka på det. När han tar henne i armarna är det inte för att få henne att dansa. Hon tänker tillbaka på rådhuset, detta beslut som hon tog, (hon tänker tillbaka på) denna eftermiddag då hon hade packat sin väska. Hon hade en framtid, en son att uppfostra. Efter den sista dansen, reste hon sig inte upp igen.

Hon borde ha åkt dit, hon borde ha gjort det!

Det är bättre att leva med ångerkänslor än med ånger. Det är bättre att leva med ångerkänslor det är det hemligheten!