Où on va papa 30
– 30; prénom..........................................................résultat........................sur
20
page30 : « man får skylla sig själv om man får handikappade barn » ; vadd menar författaren med detta ?
Berättaren drömmer om att hans pappa får träffa hans handikappade barn. Hur var författarens pappa? Enligt författaren, vad har hans pappa att göra med att hans barnbarn är handikappade?
page32: hur är det med nyfödda barn? handikappade eller ”normala”? Vilka påstår att ”handikappade barn är en gåva från Himlen”?
page 33: Thomas fick presenter när han var liten; snabbt slutade hans gudfar att ge honom något, varför? vad fick han för presenter?
pages 35-36: hur skall en pappa till handikappade barn bete sig enligt andra människor? Varför skämtar författaren med chefsläkaren på institutet där Thomas och Mathieu är placerade? varför denna humor?
page 37 : pappan har varit med i en tevesändning. Vad
handlar den om? När pappan senare tittar på programmet vad upptäcker han då att
teveledningen gjort?
page38: Thomas försöker klä på sig själv. Hur går det?
page39: Det är snart jul och pappan skall köpa julklappar. Vad får han för förslag av försäljaren? Vad börjar han tänka på när han får förslaget om den lilla kemisten? Vad köper han till slut?
page41: Hur var julen för barnen ? Trodde de på jultomten? Förklara deras jul!
pages44-45. Vem är
Josée ? Hur är hon med barnen ? Förklara :
« Mais vous avez de la paille dans la tête ! »
här kan du sammanfatta det du läst till idag ; kommentera och berätta hur författaren skriiver och vad du tycker om detta
46-47 Hur ser familjens fotoalbum ut ? Varför? Hur såg Mathieu ut enligt pappan?
48. Une ventouse=en sugpropp ; försök förklara vad den här episoden handlar om på franska :
Un jour que je
voyais Josée en train de déboucher un évier avec une ventouse, je lui ai dit
que j’allais en acheter une seconde. Elle m’a demandé :
Pourquoi deux,
monsieur ? Une, ça suffit. » Je lui ai répondu :
Vous oubliez
que j’ai deux enfants, Josée. »
Elle n’a pas
compris. Je lui ai alors expliqué que quand on promenait Mathieu et Thomas et
qu’il fallait leur faire traverser un ruisseau, il était pratique de se servir
de la ventouse. On la fixait sur la tête des enfants. Il suffisait alors de
saisir le manche pour les soulever et leur permettre de passer au-dessus du
ruisseau, sans se mouiller les pieds. C’était plus pratique que de les prendre
dans les bras.
Elle était
horrifiée.
À partir de ce
jour, la ventouse a disparu. Elle a dû la cacher…